19 år i morgon!

Om vi säger såhär, för 10 år sedan idag så låg jag säkert och sov för jag ville vakna av att iaf mamma och pappa skulle komma in och sjunga för mig på morgonen med massa presenter och fika.

Idag, 10 år senare sitter jag med en stor klump i halsen av att man är vuxen. I morgon är det inte en sån stor dag för mig så jag bryr mig inte så mycket att ingen av mina syskon kommer. Syrran är i Finland, Andrej jobbar och sliter och min äldsta bror Mattias ville åka till Furuvik med sin flickvän och dotter för det var den ända dagen det skulle bli sol på.

Men att veta att jag är en del av mina syskon och att jag kanske inte ens får ett grattissms känns jobbigt!

Bilden då, ett träd. Jag skulle vilja säga att; Älskling, jag ser något.... gröööönt? Men just nu vet jag inte om jag har någon älskling kvar. Men varför trädet är där är för att släcktträd, jag längst ner och det fyller på med mamma, pappa, syskon, mor och far föräldrar och vidare.

Idag finns det inget släktträd kvar för mig. Det känns som att det är JAG kvar på botten och alla andra har växt upp och bryr sig inge mer.

Jag vill ha det som det var för 10 år sedan, då allt vart lugnt och man hade inge bekymmer. Men jag vill ändå inte ha det så för då hade jag aldrig fått uppleva dom här 3 bästa månaderna i mitt liv.