Lördag!

För ca 1,5 timme vaknade jag i mitt rum i källaren. Det var kallt, dålig luft och fullt med nötter på mattan under mitt glasbord. Jag hoppade i mina blåvit randiga pyjamasbyxor och ett linne och traskade upp för trapporna. Jag möts av en glad mamma som lyssnar på julmusik och håller på och donar med alla ljusstakar, stjärnor och små tomtar överallt. Pappa står och lagar mat för min syster Nina och hennes kille Andreas och min bror Andrej ska komma hit klockan 14:00 och äta tacos. Det är reda dukat på bordet, får maten serverad varje dag. Hur bra har jag det inte egentligen? Ändå gnäller man över allt som blir lite fel. Har stort hus, bor lite utanför Hofors centrum mellan två fina sjöar, har friska föräldrar och syskon, får mat för dagen, har gått i skolan sen jag var liten och har haft en bra uppväxt.

Vet inte vad jag vill säga med det här. Bara det att när jag vaknade upp och kollade ut genom mitt fönster såg jag att det är världens dimma utomhus och tänkter "undra om alla är ute och letar efter Jimmy i Ludvika nu medans jag sitter i Hofors och inte kan hjälpa till, jag har världens lyx här medans alla mår jättedåligt där och är rädd, arg, oroliga och ledsen över att Jimmy är försvunnen", jag känner klumpen i halsen som bara växer av rädsla att Jimmy inte kommer komma hem. När jag kom upp så känns det som att jag är i en helt annan värld, alla är glada och det är varmt och skönt. Dom här hemma och säkert i många andra hus väntar på julen nu, då man ska äta gott och dela julafton med familjen och släkt, kanske vänner också.

Jag hoppas att Jimmys familj och vänner kommer kunna få den här julafton, jag hoppas att Jimmy kommer få den här julafton med sin familj.