Vet ni vad som verkligen gör en riktigt jävla less på precis allting?
Jo, när man bakat kladdkaka, skottat bilen efter att det snöat hela dagen för att kunna vara snäll och hämta vid bussen som är lite över 1 km bort, åker till mamma och pappa och fikar, spelar kort och åker hem sen och gör mat, grekisk sallad, ris, currysås och kycklingklubbor i ugnen, dukar upp fint, tänder ljus och medans det ska man gå tända alla smålampor här hemma, ge katten mat, diska, plocka undan kaffemuggar, göra kaffe, gå ut med sopar och allt det där medans karln bara sitter och spelar maffiawars på facebook.
Då blir man jääävligt less när han slänger i sig maten och sen säger han, fyfan du kan ju inte ens laga mat, det blir ju helt bränt, eller nej det blev inte bränt men ändå.. Sen skriker han som aldrig förr. Sen hade jag gjort Pannacotta tidigare idag, vaniljpannacotta och tagit upp hallon som skulle vara på. Sen tar han båda skålarna och sköljer bort allting.
Ska man behöva vara gråtfärdig hela tiden, gå och bli depprimerad? Sen älskar man människan för mycket för att kunna lämna den också. Man vill att allt ska vara bra hela tiden och vet att inte allt är bra jämt, men att gå med ett hål i hjärtat som han inte fyller upp gör ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar