onsdag, februari 13, 2008

Nu står jag ensam kvar.


Där jag aldrig trodde har hänt. Trodde jag skulle få stå med dig här idag men jag är ensam kvar. Känns som jag inte vill gå vidare utan dig vid min sida men jag vet att jag lär acceptera det här.
Jag måste kunna klara mig själv och det ska jag göra. Jag skulle kunna vänta i 10 år för dig. Skulle kunna göra vad som helst för dig men jag ska bete mig lika mot dig som du är mot mig. Jag fick inte ens ett tack för Alla Hjärtans Dag kortet jag skickade till dig och min ring som jag la i med kortet. Dom två hjärtarna som var på ringen, det var du och jag.
Jag vill så gärna ha dig vid min sida.

Inga kommentarer: