IF IT'S NOT WORTH FIGHTING FOR, IT'S NOT WORTH YOUR ATTENTION..

Igår skrev jag om att jag skulle kämpa på dag för dag och se vad livet har att erbjuda. 
Idag så rasade allt.

Jag vet inte hur jag ska bete mig, jag vet inte vad jag ska skriva till mina vänner för svar när dom frågar hur jag mår. Jag vet inte vad jag ska göra för att få tiden att gå, jag ser inte ens morgondagen som ett hopp om en framtid. Folk tänker nu att "Fan vad du är patetisk och löjlig.", men gör det då. För detta är min blogg, min sida att uttrycka mig och mina känslor. "Skriv en jävla dagbok och lägg i en låda hemma då." Men NEJ, jag väljer att skriva det här. Detta är ju ens vardag, varför ljuga för er som väl läser. Folk brukar gilla när vissa mår sämre. "Haha den där jäveln verkar inte må bra", och nej det gör jag inte nu så varför inte bara visa sitt rätta jag hur man mår.

Jag tänker inte gå in på detalj över vad som skett men just nu vet jag inte alls något om hur dagarna framöver blir. Jag fyller år på torsdag men har noll lust att träffa familjen och syskonen för att äta och fika ihop. Jag vill som jag gjort nästan hela dagen ligga i sängen och gråta. Men nu har mitt huvud sagt ifrån för tårarna är slut och så är mitt huvud med. Sömn på det här skulle säkert få mig att må bättre men det är svårt när klockan tickar iväg mot midnatt och man är ensam.

Jag önskar av hela mitt hjärta att allt såg annorlunda ut. Att det var som innan, kanske till och med där allt startade denna karusell av känslor och fajter. Önskar jag var tillbaka på den platsen så man kunde ändra dom felsteg man tagit och gjort rätt för sig från början. Men hade man kunnat gjort det, då kanske man aldrig stått här idag på denna plats. Man vet vad man kunnat gjort, men ändå inte. Allt är så förvirrade just nu att man bara vill skrika.  Det har funnit så mycket ivägen och man undrar om det var meningen. För varför skulle det inte kunna blivit som man ville? Varför varför varför skulle det där exakt hända den dagen tänker man, varför sa man just dom orden? Varför inte bara vara, känna trygghet, glädje och vara ledsen tillsammans istället på varsitt håll?

Detta är något som kommer tära på min själ ett tag framöver, det stora frågetecknet om vad det kunde blivit?

Hela mitt liv är just nu som ett stort frågetecken!