Det är konstigt att börja inse att en nyfunnen vänskap sedan några år tillbaka ej finns längre. Den som var på 200 % dagligen, den man berättade allt till, vad man åt, vad man gjorde, när man duschat. Det som var som ett riktigt förhållande nästan, man var som ett gift par. Man hade sitt egna liv, pojkvänner, hem och allt men ändå fanns den där som ens andra halva man delade alla sina bra och dåliga stunder med.
Under livets gång har man många vänner, dom kommer och går men ibland kan man hitta den där med lilla extra, det jag gjorde med denna vän och alla begår misstag, man bråkar och tjaffsar om saker man sedan kan skratta åt och jag tänker att det finns så stora problem i världen och ändå lägger man ner så mycket energi och tid på att disskutera , bråka, kasta skit på varandra för att sedan sakna och gråta i timmar av saknaden av personen.
Vad väger upp egentligen i en vänskap? Det kan man bara fundera över själv. Och vad kan man göra för att undvika situationer som händer som fått en osams?
Är det en riktigt vänskap om den kunde ta slut och aldrig mer finnas? Den frågan ställer jag mig varje dag. Var man så dålig hela tiden, den mesta del av tiden man spenderat ihop måste ha varit hemsk. Hur mycket man än vill få saker ogjorda är det som vart förflutet och nu är det dags att gå vidare. Att lämna ett kapitel som vart ett av dom bästa på många är svårt, men det var nog meningen att man skulle hitta den där personen för att inse saker, lära sig nya saker, göra massa äventyr och sedan växa som människa och inse andra saker och till slut gå vidare i livet.
Nu idag är det som de är, men ingen vet hur framtiden ser ut.. En vacker dag kanske man möts igen på nya äventyr, om inte så kommer alla minnen alltid finnas med en.
Va rädda om dom som betyder något för er, för en dag kanske dom inte finns kvar i ditt liv. Det kommer till ett stopp och då kan det vara försent att förlåta, glömma, komma tillbaka. Då finns bara en utväg och det är att gå vidare utan den personen i sitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar