TANKAR

Har så mycket tankar som flödar inom mig och jag borde egentligen inte skriva dom i min blogg.
Men vad spelar det för roll egentligen ? Det finns folk som läser min blogg för dom är
mina närstående , vissa läser för att dom är nyfikna och vissa kommer in här en gång för dom
ser min blogg via en annan sida på internet, t ex google. Jag bloggar för min egna skull, i alla fall
nu för tiden. För att jag ska kunna gå tillbaka och se mina ord, mina tankar, bilder och läsa
vad jag gjorde för exakt 1 år sedan eller 5 år tillbaka. Ni där ute vart ni än befinner er behöver inte
läsa detta, inte något på denna blogg om det är så och denna sida är MIN så vad som skrivs här kommer ifrån mig så elaka kommenterar bryr jag mig inte om. Varsågod att hoppa på mig genom att vara anonym och kommentera, det visar bara att du som person inte vågar stå för vad du skriver då du inte ens kan visa vem du är!

Jag undrar så mycket, t ex hur en människa kan anklaga en för att klanka ner så otroligt mycket på den men den samtidigt inte ser hur den själv beter sig. Och istället för att visa att man är bättre själv
så gör det samma saker som en själv gjort för att "hämnas". Förstår inte heller hur man kan säga att man tycker om en person, vill göra allt för den men sen vända kappan efter vinden och avisa en helt, som om man inte längre existerar. Jag vet ibland inte ens vad jag gör för fel.. Och jag kan inte ens få veta då jag blir som luft på en sekund. Jag vet att jag är långt ifrån felfri och jag gör fel, vissa fel jag inte ens kan förlåta mig själv för, att göra människor jag älskar besvikna tar på ens krafter. Det finns så mycket problem ute i världen, krig, ensamma barn, folk som dör i svält. Här sitter jag i min svindyra säng med en sprillans ny bärbar dator och klagar över småsaker. Varför? Jo för jag måste få skriva av mig och just nu vart det i bloggen.

Jag vet vart jag står här på jorden och jag vet vad jag ska och vill göra, en vacker dag kommer det och fast man står fast ofta och inte vet varken in eller ut så vet jag med mig själv att jag klarar fan allt. Har tagit mig igenom så mycket skit i livet så varför ska en eller några personer kunna förstöra för mig? Att kunna gå vidare, släppa saker man börjar inse att det aldrig kommer komma nå positivt ifrån och bara njuta av vad livet har att ge.

Att plugga, skaffa jobb eller bara gå någon kort utbildning söker jag för fullt och det kommer som det kommer. Kärlek, att bli sårad , inte veta vart man har personer funkar inte. Jag vill ha en riktigt man som kan ta hand om mig, ställa upp för mig, inte backa undan och behandla en som luft för småsaker, kunna prata om saker och reda ut problem och känslor. Vart den kärleken finns trodde jag att ja visste, men dock hade jag fel och det mitt hjärta säger nu är MOVE ON!

Jag måste styra upp saker i mitt liv och försöka komma på en rutin att följa. Får hoppas vintern försvinner fort så man får vår, sol, värme och kan börja planera sommarens härliga tid med en massa åka-runt-hela-sverige-och-bara-se-massa-nya-ställen.. Nu ska jag fixa mig för om 2 timmar börjar min praktik genom arbetsförmedlingen, kan inte kalla det praktik men något gott har det nog förhoppningsvis. Hörs när vi hörs!