...

Jag önskar jag kunde säga att jag ser ljust på framtiden, att alla planer om vad och hur jag vill att livet ska vara står fast i mitt huvud som en skriven bibel men det gör den inte. 

Att vakna varje morgon och se ut på träden som blir alltmer gröna för varje dag som går gör en lycklig att sommaren är på väg, att gå upp och åka till skolan har varit en trygghet som om några ynka få dagar tar slut. Att umgås med vänner, familj, dona med sitt hem och rå om katterna förgyller mina lediga timmar. Att sitta ensam på kvällarna och krypa ner i en kall stor ensam säng är dess inte en bra känsla. 

Jag som är den positiva tjejen som är framåtrikad och glad, hon som aldrig kan vara tyst och försöker få alla att må bra har på sin väg gått vilse. Jag vet att vid varje vägs slut finns det alltid en ny väg som leder mig vidare. Men just nu står jag still och vet inte vilken väg jag ska ta. Om jag bara visste.