Det gnistrar i bilen av stereon vars namn på artister vi spelar kommer upp på displayen. För varje kilometer vi åker syns skogens mörker och vit snö som är skitig av alla bilar som passerat samma plats som vi. Månen är rund som äpplena hemma i skålen på köksbordet, den lyser nästan upp den dimmiga vägen vi kör på. Lugnet man har inom sig fast musiken spelas så högt med basen i ryggen gör det lättare att skriva, inspirationen flödar som blodet i ens ådror. Jag är på väg dit jag kallar det hem, det som man kallar ens friplats.. Vad det nu ska betyda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar