Rätt som det var, den där kvällen som var varm och härlig. Den kvällen då fiskmåsarna satt på takkronorna och människor var ute , vilda som rovdjur i en dimmig skog. Där stod du, mörka kläder, krokodilgröna ögon och kepa.
Jag såg dig prata med en annan bekant till mig och rätt som det var mötte våra blickar varandras och jag blev fängslad som i en dans som aldrig tar slut. Jag minns det nu som om det vore igår och inte veckor sedan då du skämtade om mina piercingar jag bär. Multiplikationer om hur det bildar en pil i mitt ansikte då ingenting var jämt.
Dagarna har gått, händer har omfattas och dina lena läppar mot mina har närmat sig för att sedan mötas i en fortsatt dans.
Tiden gick........ den försvann i lovande ord som en dimma som sakta drogs med vinden mot skogens mörker.. borta! Jag rullar mina fingrar längst mobilens skärm där dina hårda ord står skrivna mot mina ledsna ords tankar. ......... Men innerst inne så vet jag , att det är jag som är felet!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar