Sedan jag var liten, eller så länge jag minns har jag alltid drömt mardrömmar och nu blir dom värre och värre. Jag vaknar en gång i timmen varje natt, antingen att man gråter eller sätter sig upp och drar in andan för att få i luft i lungorna.
Minns att när jag var liten och bodde hemma drömde jag alltid att dom slänge ner pappa i gruvhål, dom slängde ner han i gropar och massa rovdjur som dödade honom. Drömde att mina nära och kära dog och alltid att jag dödade folk, var med i olyckor, spöken och onda andar, naturkatastrofer och att jorden skulle gå under.
Jag drömmer ofta samma drömmar om och om igen. Och under en natt på 6 timmar drömmer jag många olika drömmar och i drömmarna säger jag till mig att "Sist jag drömde detta så gick jag rakt fram i denna korsning så tar jag den andra vägen kanske drömmen blir annorlunda" men blir samma dröm ändå för jag går samma väg ändå. Och i drömmarna kan jag gå och lägga mig i min säng hemma i lägenheten, somnar och är inne i en dröm där och jag kan säga "Måste vakna ur denna dröm nu" då det börjar bli läskigt och sen vaknar jag upp i min säng och tänker "shit vilken läskig dröm" och sen fortsätter dagen som vanligt i riktiga livet men när det händer saker som t ex att det blir krig, då kommer jag på mig att jag drömmer och då vaknar jag och DÅ ligger jag här hemma vaken på riktigt i min säng. Så är inne i flera drömmar samtidigt, helt störda.
Drömmer ofta om vänner och familj som gått bort , träffar dom och dom säger saker som t ex "Du ska åka utomlands och göra nytta" Och det gjorde jag ett år efter då jag reste till Tanzania i Afrika och arbetade på en skola där. Mycket sanndrömmar har jag haft också.
En dröm jag drömmer ofta ;
Jag ser ett hål i marken där jag lägger mig och får jord skottat på mig och det blir mörkare och mörkare och till slut när jag är helt begravd så är det en stege jag klättrar ner på, där ser jag döskallar på väggarna och det står mina föräldrar, syskon, vänners datum dom har dött och när jag kommer längst ner är det en svart tunnel jag går i, och jag ser ett ljus som lyser och det sitter en liten flicka som är jag som liten, sen sätter jag mig mitt emot henne och vi kollar bara på ljuset tills det brunnit ut, när det slocknat då vaknar jag upp ur drömmen.
Jag börjar tröttna på att drömma mardrömmar varje natt , och jag minns allt i minsta detalj. Är alltid trött när jag vaknar för jag inte får tillräckligt länge med sömn då jag vaknar flera gånger under natten och drömmer så mycket. Jag vill knappt somna för jag vet inte vad jag ska drömma för hemskt, får ångest av att lägga mig och försöka sova för jag inte vill komma in i dessa drömmar. Hatar krig, döda människor, se döda människor och att alla mina nära dör och bli jagad i panik, för alla drömmar är i panik så när man vaknar har man hjärtklappningar, man vill inte somna om eller något.
Någon som har tips på vad man kan göra för att slippa detta? Någon som har samma problem som mig? Går liksom inte en enda natt utan mardrömmar och vaknar i panik, det har varit såhär i över 20 år nu.
