Why me ?

Why me?

Så tänker jag ofta. Som idag i skolan när jag gick till en lektion som vi skulle ha i knappt en timme. Jag kom dit och läraren sa åt mig och en kompis som heter Richard att vi skulle gå ner till en affär och skylta deras två fönster. Vi praktiserade där och då skyltade vi deras två fönster och vi har även fått gjort det en gång tidigare ifrån skolan också. Jag ska till läraren att jag inte ville skylta, Varför just jag?Varför kunde dom inte skicka ner någon annan som kunde göra det? Varför ska alltid jag behöva göra allt?

Lika med massa saker i skolan som tex att vi har en cafeteria som vi sköter om som går andra året. Alltid är det jag och Richard som fixar allt till den. I två års tid har vi handlat till den flera gånger i veckan, vi har missat massa timmar av lektioner i skolan pga det. Vi kämpar så mycket med det och vad får vi tillbaka?

Jo, en jävla massa skit ifrån lärarna. Dom förstår inte alls hur jag och Richard känner.

Som idag när jag försökte förklara för dom två lärarna nere på mitt program hur läget var.
Att varför just jag? Jag och Richard har gjort så mycket annat som ingen i klassen har gjort.
Vad får man tillbaka, en massa gnäll och sjuka saker som att vi missar så mycket timmar av lektionerna. Men varför gör vi det? Jo, för att vi måste göra så mycket annat som dom inte sätter någon annan i klassen på.

Idag skrek lärarna till mig, bara mig, Vill ni veta VARFÖR?
Jo, för att det är bara jag som vågar stå för vad jag säger och det är bara jag som vågar säga hur jag känner och vad jag tänker.

Så hela tiden ställer jag mig dom tre orderna WHY JUST ME? varför ingen annan?