365 dagar av saknad..

Jag har funderat länge om jag skulle skriva eller inte. För den trognaste läsaren här på bloggen var ju du och detta kommer du aldrig läsa ändå. Men även om du inte läser detta så kanske du finns med oss någonstans där ute och att bearbeta saker på mitt sätt genom att skriva så känns det som man håller minnena levande. 

Igår var det 365 dagar sedan vi pratade sist, 12 månader, Ett helt jävla år sedan vi sist hördes och jag minns våran konversation när du förlät mig för vårat tjafs, du var glad att du gjort ett sånt bra intryck på mig och du sa att allt kommer bli så bra för mig när jag skulle börja jobba på hemtjänsten som jag precis i dagarna hade skrivit anställningspapper på inför sommarjobb. Dagen efter när din mamma  skrev sms till mig att jag skulle ringa henne för något hade hänt dig stannade hela världen upp och att höra dom orden att hon hittat dig död, jag kan höra det om och om i huvudet än idag för det var den värsta dagen i mitt liv. Att förlora någon som betydde så mycket för mig tog hårt men jag kämpade för din skull för jag vet att du ville att jag skulle göra det. Jag påbörjade sommaren med jobbet och jag tog mig igenom det fast det var ensamt, tufft och jag grät varje dag påväg till och från jobbet. Jag skrev meddelande till dig varje dag och berättade hur min dag varit i flera månader tills jag till slut insåg att du aldrig kommer öppna dom ändå. 

Idag har det gått ett år sedan du valde att avsluta ditt liv och detta år har varit tomt, tyst och jag har velat prata med dig om så mycket men jag vet att någonstans där du är så vet du om det vi gör här.  Frågorna kommer man aldrig få svar på men i mitt hjärta vet jag dina svar och att bara tänka på vad du skulle säga får mig att bestämma svaret på min fråga. Det var jobbigt i början för jag begränsade mig så mycket för allt påminde om dig och det gör det fortfarande men du vet när man bara ser Gävle skylten vill man inte åka dit för det var där du bodde och då kan man inte hälsa på, att gå in på Maxi Ica i foppatofflor får mig att tänka på när du var dit på kvällen på vintern i foppatofflor och din stora gråa mössa, vilken fin kombination liksom och vi skratta så vi vek oss dubbel. Du var originell, du var du och du var verkligen speciell på många sätt. Minns  när jag sa till min mamma att jag kan inte vara ihop med Jocke för han är typ 2 cm kortare än mig, när du vart rädd för polisen kom och åkte jättesakta förbi oss när vi pussades på stan och du frågade om vi gjorde något olagligt eller när vi alla skrattade när vi spelade tvspel så mycket för du kittlade Milia så mycket och hon lät så roligt när hon skrattade. Det finns så många roliga stunder med dig jag alltid kommer bära med mig och när Milia är stor ska vi alla berätta vilken fantastisk person du var. 

Men tiden och livet rullar vidare framåt och det kommer den alltid göra även om man skulle vilja stanna upp ibland. Det känns som det var igår vi sågs sist och nu står vi här ett helt år efter. Jag minns din röst, dina pussar och hur mycket du brydde dig om alla och jag önskar du levde kvar bland oss här på jorden och inte bara i våra minnen och hjärtan men det spelar ingen roll hur mycket jag än vill och önskar för det kommer aldrig ske ändå så att försöka inse, förlåta och låta det ta den tid det tar är de enda sättet. Jag vet inte hur det kommer kännas i sommar, jag kommer ha sommarjobb som förra sommaren och jag har varit livrädd att nu när det kommer till den här tiden igen att det kommer bli extra jobbigt och ja det känns verkligen i hjärtat den 3e varje månad och nu idag när det är ett år , det känns overkligt och jag kommer alltid minnas dig som den glada, omtänksamma person som du var. Du har lärt mig mycket, inte bara matte du hjälpte mig plugga förra våren utan att inte ge upp för att komma dit jag vill. Jag önskar bara du aldrig hade gett upp och att du skulle kämpat också. Det som skrämmer mig mest är att jag trodde det skulle bli lättare med saknaden efter dig men det går inte en dag utan att jag tänker på dig. 

Om jag bara fick ringa dig en gång och prata eller bara se dig, om du bara öppnat mitt meddelande eller se att det står att du är online på playstationet. Jag önskar det sååå mycket..

Joakim, tack för alla dagar du förgyllde med skratt och kärlek. Tack för att du tog mig för den jag är. Jag kollar upp mot himlen ikväll och tänder ett ljus för dig, jag ska leva för dig så länge jag andas. 

Jag älskar dig min JokkoMokko. 

CLARINS

Jag tänkte dela med mig av lite produkter ifrån Clarins som jag verkligen gillar. Hudvårdsserien My Clarins är för kvinnor under 30 år så det passar de yngre bra. Jag är supernöjd med dessa produkter och dom kommer nog hjälpa mig i vintern då huden oftast blir torrare av kylan, så det är viktigt med återfuktande produkter.

RE-BOOST Matifying hydrating cream - Nedmattande ansiktscream 50 ml 239 kr
RE-BOOST Refreshing cream - Uppfräschade ansiktscreme 50 ml 239 kr
RE-MOVE Purifying cleansing gel - Rengörande ansiktsgel 125 ml 195 kr
RE-CHARGE Relaxing sleep mask - Nattmask 50 ml 259 kr
Clarins SOS Primer - korrigerande bas för lysterbrist  30 ml 325 kr
Clarins BB Skin detox fluid spa 25 - Fuktgivande make-up lotion som lanserar hudtonen 45 ml 335 kr
Clarins Mascara supra volume - Supervolym mascara - 275 kr
Clarins instant light natural lip perfector - Återfuktande läppglans som förstärker ens naturliga färg som doftar vanilj och kola i färgen 01 Rose shimmer 195 kr
Clarins Bronzing duo - Kompakt mineralpuder i färgen 02 medium - 395 kr
Clarins Blush Prodige -silkeslen rouge i färgen 02 soft peach 329 kr

Every day and every moment that passes, I miss you!

Det är inte första inlägget jag skriver öppet om mina känslor och tankar och inte sista heller för det är mitt sätt att bearbeta saker. För några dagar sedan var jag på kyrkogården och tände ljus för Joakim och det slog mig att det är 5 månader sedan du lämnade oss nu här i dagarna och tiden har gått så fruktansvärt fort. Att det är så länge sedan jag fick höra din röst , få meddelande ifrån dig och nu kommer tiden bara fortsätta gå utan att få ha dig i livet. Som jag fortfarande väntar på att du ska öppna mina Snapchat, skicka en invite på playstationet eller fråga om vi ska äta tzatsiki med hemmagjord klyftpotatis med dina kryddor på. 

Jag fick upp minnen på mobilen i förrgår när jag och en tjejkompis hade varit i Gävle och vi åkte förbi vid dig och du kom ut en vända, det började snöa då, den första snön kom och den la sig fort och vi kastade snö och jag skrattade för som vanligt kom du ut i foppatofflor. Och nu till helgen är det halloween, minns förra året när du hellre ville umgås med mig och mina kompisar än krogen så vi tog  upp dig där och sen åkte vi runt och åkte lite bil innan vi drog hem till dig. I år var jag leopard igen när vi firade halloween, men min sminkning vart ännu snyggare än förra året. 

Det är så mycket jag vill att du ska veta och jag hoppas du ser oss ifrån där du är, att jag gjorde mitt första prov i skolan idag och jag hör dig säga att du vet att jag klarade provet och att du är stolt över mig men jag fick aldrig ens berätta att jag kom in på skolan eller något till dig. Den första personen jag tänkte på när jag skrev sms till mamma att jag gjort provet klart idag var att jag ville ringa dig och berätta, för du var den första jag berättade allt för. Vi visste ju till och med när den andra var på toaletten liksom.

Att du är en siffra i statistiken över folk som begick självmord 2019 är så fel för du är mycket mer än en siffra man läser om dagligen. Du var en pappa, son, lillebror, ex, bästa vän, lagkamrat och så mycket mer. En sån godhjärtad människa har jag inte mött tidigare, hur du alltid satt alla andra före dig själv och så mycket du lyssnade på mig jämt om mina problem och alltid fanns där fast du själv var så långt ner i ditt mående att du till slut inte orkade se dig själv i spegeln. 

Av händelser man är med om här i livet lär man sig saker och jag har verkligen tänkt till en extra gång jämt nu om man ser skillnad på en människans beteende eller mående men man kan inte göra så mycket när folk inte berättar och öppnar upp sig. Att psykiskt ohälsa ökar så mycket och folk mår dåligt är skrämmande. Att jag levde 10 år med panikångestattacker, fått äta antideppresiva tabletter som inte ens hjälpte, lugnande vid behov och gå hos både kbt och psykologer har hjälpt till och från och till slut kommer det bli bättre även om det kommer hinder efter vägen för livet är inte lätt, man ska gå igenom mycket och ibland kommer vi till ett vägskäl där vi lär välja ny väg och vart den leder vet man inte. Jag har velat ge upp så många gånger för när man väl är där så långt nere ser man ingen utväg, man tror inte det blir bättre och vara ensam i dom tankarna är inte bra. Jag önskar du hade öppnat upp dig så du kunde få den hjälp du behövde för att ta dig upp och kunna leva det livet du föddes till, att vara den glada pappan till din dotter, vara son och lillebror, den där lagkamraten i sporten och ens bästa vän. Saknaden är hemskt när man verkligen vill en person som har stor betydelse för en i sitt liv, men i tankarna kommer du alltid leva kvar. 

Jag hoppas du fått den frid och lugn du ville ha världens bästa du och jag kommer alltid minnas den bra personen du var. Jag älskar dig Joakim, nu och föralltid. 

3 månader av saknad..

Jag hade ingen aning om hur det känns. Jag hade ingen aning om vilket trauma det är att förlora någon närstående i självmord. Jag hade ingen aning om hur chocken kommer från ingenstans och hur man ska hantera det, hur man ska hantera skuldkänslor, ångest, alla frågor. Hur man någonsin ska kunna gå vidare utan att känna "vad kunde jag gjort annorlunda?!".

Hur man försöker ta sig igenom varje dag och det känns som att det börjar gå lite lättare sen kommer det på en låt som påminner om personer, man kanske ser en bild från gamla minnen, man bara åker igenom staden personen bodde i eller bara hör någon med samma namn. Det behövs så lite, bara en lugn låt eller en kärlekslåt. Man vill minnas men att bli påmind och man får en klump i halsen och känner hur tårarna börjar rinna, hur man fylls av så många olika känslor av ilska och saknad.

Ena sekunden är jag arg, arg att du lämnade oss, arg att du aldrig mer kommer svara på mina frågor, aldrig mer ringa mig eller skicka sms, aldrig mer spela tvspel med mig, aldrig mer vilja hänga med ut på äventyr, aldrig mer få krama dig eller skratta åt dina vinterskor och stora gråa mössa. Men där finns sorgen av saknad så det går snabbt över till att tårarna rinner. Jag vet att du inte vill att vi ska vara ledsen utan glädjas av tiden vi fick med dig men jag vill ha mer tid. Ska jag leva hela livet utan dig? Utan att få höra din röst som jag nu bara kan höra på videoklipp jag har med dig, aldrig mer kunna diskutera saker med dig , få rådgivning . Jag vet inte hur du tänkte, men du gav upp...helt ensam i dina tankar.

Jag önskar jag kunde spola tillbaka tiden, tänka annorlunda, få dig att öppna upp dig för mig, få dig att förstå att det kan bli bra, ingenting är omöjligt. Vi var ju dreamteam du och jag. Just nu känner jag mig så tom inombords, saknaden av dig är så stark och jag vill inte vara arg men jag blir det varje gång jag tänker på att jag aldrig mer får se dig, att din kropp inte ens finns mer, att du är begravd i jorden och det är svårt att inse när vi för 3 månader sedan satt och pratade om livet, pratade om vardagliga saker, bråkade och vart sams, sa att vi älskade varandra.

Jag behöver dig, behöver min bästa vän och prata med om allting. Jag vet inte om du hör mig, om du finns bland oss men jag hoppas det. Jag hoppas du fått ro , att du vilar i frid och alla bekymmer är borta. Att du förlåter mig för att jag inte fanns där när du kanske behövde mig som mest men du aldrig sa något, för jag förlåter dig även fast jag är arg och ledsen på det valet du gjorde för förlåter jag dig inte kommer jag aldrig kunna gå vidare.

Det känns bara som jag står still men tankar är överallt, som en virvelvind av känslor som bara vill ut.  Vad ska jag göra? Hur ska jag tänka?

Det är svårt att vända blad till nästa kapitel när man vet att en person inte finns med där. 

EVERY SUMMER HAS A STORY

Efter en vår med väldigt mycket känslor och livsavgörande beslut fick jag en möjlighet att börja jobba inom hemtjänsten, jag tog chansen att testa fast jag aldrig har tänkt att arbeta inom det området tidigare. På de nya jobbet har jag träffat massa nya människor då jag fått vänner för livet. Är så glad över att jag vågade prova och med denna tid på jobbet bestämde jag mig för att studera vidare och nu i September börjar jag sjuksköterska utbildning som jag verkligen ser fram emot. 

I början av sommaren då jag precis börjar arbeta försvann en av de viktigaste personerna i mitt liv och saknaden av Joakim är så jobbig. Jag tycker inte om förändringar och hela min vardag blev annorlunda när man mister en person som funnits med en i ens liv varje dag. Jag valde att kämpa för honom och jag har klarat av all arbete på en helt ny arbetsplats, tagit mig igenom alla dagar fast man jobbar så nära döden, sömnlösa nätter, tårar som runnit i flera timmar om dagen, alla gånger man bara skrikit och varit arg, jag vet att han ville att jag skulle kämpa och vara lycklig. Så hans sista ord till mig var att jag skulle våga chansa här i livet och jag gjorde det, jag hörde hans ord en kväll och dagen efter träffade jag J som tog mig med storm, så fin och jordnära människa som fick mig att känna glädje. Även om jag känner ångest över att känna glädje mitt i all sorg så vet jag att jag måste få känna också, varesig det är sorg, glädje, ilska, lycka så måste man få känna. 

Sommaren har runnit iväg så fort och de få dagarna jag inte arbetat har jag umgåtts med vänner, varit iväg på kryssning med några vänner för att fira att jag fyllde 30 år här i somras. Varit en del cruisingar och goda drinkar, mycket skratt och mycket tårar. Och ikväll är det mitt sista pass på schema på jobbet, kommer sakna alla så mycket och skulle gärna vilja vara kvar men kommer börja arbeta som timvikarie och studera så efter ikväll ska jag ta lite ledigt och spendera tiden med J innan hans semester är slut och jag ska börja plugga, bara njuta lite av tiden tillsammans och även fast jag inte tycker om hösten och vintern så tror jag att det kommer bli bra, för med honom vid min sida klarar jag allt.  

No matter how you feel, never give up! 

SLEEK MAKEUP - Distorted Dreams Highlighting Palette

Idag fick jag hem denna highlighter-paletten ifrån Sleek med fem holo-grafiska nyanser. Den ska bli rolig att testa i sommar med lite andra färger. Varför inte lite grönt skimmer på nyckelbenen eller en ditt lila highlight som ögonskugga. 

Produkten finns att köpa på Lyko och kostar 150 kr. 

Har ni testat denna? Vad tycker ni? Tips ni gjort sminkning med den? Vilken är eran favorit Hightlighter?

GLOWING SKIN IS ALWAYS IN!

I mitt hjärta kommer du finnas förevigt!

Det har gått 14 dagar idag sedan vi skrev senast, då du bland annat skrev att "Det kommer det göra gumman" när jag sa att allt kommer ordna sig för dig. Två veckor av saknad, tårar och "tänk om" funderingar som gjort mig galen. Jag saknar ditt skratt, dina tokigheter du hade för dig. Jag minns hur mycket jag, Nathalie och min bror skrattade när du sa att du trodde att du hade djävulen efter dig då det hade hänt olika saker på jobbet i vintras under ett par dagar, du vart lite småsur för vi tyckte det var roligt men sen skrattade du själv åt det. När vi var ute och jag sa att vi skulle gå och träffa en person och du sa "Den kända fotbollsspelaren?" och det komiska var ju att du hade spelat fotboll men den personen förut. Eller när vi spelade tvspel med tyskarna och en frågade dig en sak på engelska och du vart grinig och började babbla på svenska för du inte tänkte dig för och dom förstod ingenting och svarade "Really ni....ah" och jag var tvungen att berätta det för mamma men hon fattade inte de roliga men jag skrattade åt det i veckor och använder orden fortfarande. Eller när vi var i Gävle på stan en kväll och polisen kom och åkte förbi och vi pussades och du frågade "får man pussas på offentliga platser?" hahah, alkoholen som tänkte fel där tror jag. 

Jag kan inte dra tillbaka tiden och få saker ogjorda eller se in i framtiden vad som komma skall och hur mycket jag än önskar det så går det inte att få tillbaka dig men i minnen kommer du alltid finnas kvar. 

Att förlora någon på detta sätt är inte en normal väntad död utan det är oväntat, plötsligt, chockartat och man måste genomlida svåra känslor, skuldkänslor, dåligt samvete och man kommer försöka leta svar på "varför?", "om om om om om..", Om jag bara, om han bara, om den bara. Hela livet vänds upp och ner och vardagen blir annorlunda. Det minsta lilla som att bara åka mot Gävle, spela tvspel, lyssna på musik och vakna varje morgon och lägga sig varje kväll utan att få höra av dig får en att tänka på de fina  stunder man haft så samtidigt som man gråter av saknad och har panik att man bara vill höra din röst eller få det där godmorgon eller godnatt smset så skriker man åt dig och är arg för du lämnat oss. Om du bara vetat hur mycket vi alla saknar och älskar dig precis för den du är och hur många som finns runt dig, om du bara visste det.. 

Jag vet att du inte vill att vi ska vara ledsen men jag måste tillåta mig själv att vara arg, ledsen, besviken och tänka om. Jag måste få känna allt detta för att någon gång kunna må bra bättre igen. Jag hoppas du vet hur mycket du betytt för, hur tacksam jag är för den tiden du fanns i mitt liv och för alla stunder roliga som dåliga. Jag kommer alltid älska dig, du kommer alltid ha en stor plats i mitt liv för du var en del av det och när jag kommer tänka tillbaka att den där tiden i mitt liv när det där jobbiga hände, det var tack vare Jocke jag tog mig igenom det men nu ska jag stå på egna ben och gå igenom detta utan dig, det är svårt och jag hatar tanken att du är borta för vi alla behöver dig.

Jag önskar jag fick hjälpa dig när du kände dig svag, jag önskar du inte var rädd att göra mig eller någon annan besviken och du hade pratat med oss. Men nu är du fri Joakim, fri från skuldkänslor, oro för framtid och alla tankar. Nu får du vila men låt mig få bära med dig i mitt hjärta tills den dag vi ses igen. 

Till dig Joakim!

Jag har så många frågor till dig jag aldrig kommer få svar på. Så många funderingar om JAG kunde göra något för att förhindra detta. Jag önskar att du öppnade dig för mig och berättade allt jag alltid undrat över. Jag sa allt till dig, precis allt och du fanns alltid där för mig och stöttade mig genom allt och jag hade velat gjort samma för dig. Min fina , ett liv utan dig var det sista jag ville. Jag önskar bara jag fick säga hejdå till dig, vara med dig, älska dig och hjälpa dig. Du kommer alltid leva med mig i mitt hjärta och jag är så glad att du kom in i mitt liv och gav mig så mycket kärlek, glädje och skratt. 

Nu när du är borta lämnade du ett stort tomt hål i mig. Det gör så ont Jocke, att veta att du aldrig mer kommer andas samma luft som mig. Det gör så ont att du valde denna utväg, att du aldrig sa något om detta till mig, jag vet att du gjorde det för min skull för du var så rädd att jag skulle bli besviken på dig men jag klandrar dig inte, jag skulle stått vid din sida och stöttat dig genom detta. Önskar jag kunde göra skillnad men nu är det för sent och det är de som är de värsta. Spelar ingen roll hur mycket jag gråter, skriker, är arg, ledsen för du kommer inte ringa mig, du kommer inte krama mig, pussa mig, säga att du älskar mig eller som du sa att du en dag ville att vi skulle gifta oss på en strand i maldiverna. 

Du betyder så mycket för mig, vi är DREAMTEAM du och jag som vi alltid sa. Du brydde dig så mycket om alla runt om dig och om mig, du brydde dig mer än någon annan gjort på länge och du stod alltid vid min sida , spelade ingen roll om du egentligen tyckte jag gjort något dåligt så sa du det på ett sånt bra sätt för att inte få mig ledsen. Att höra din röst VARJE dag i över ett års tid, att skriva Godmorgon sms, skriva under dagen och berätta vad vi gjorde, få bilder på Milia när du hade henne, att spela tvspel varje kväll tills vi vart osams med varandra men 2 minuter efter så skrattade vi bara åt det, att vara ute och åka bil på helgen, att få se i dina ögon när du höll min hand, att du ringde när vi sa hejdå för du var tvungen att komma ut för att ge mig en till puss, att vi skrattade i timmar åt dina kängor du hade på vintern, när du åkte på fotbollsträning i shorts, strumpor och foppatofflor och folk tänkte varför du kom med foppatofflor när det var snö ute in på Maxi Ica och vi skrattade i timmar åt det. Alla fina blombuketter jag fått av dig, alla söta bilder. Jag kommer minnas allt och när jag nu vill fråga dig om saker, för du kände mig bättre än mina andra närmaste vänner så hör jag vad du skulle svara. "Du måste följa ditt hjärta, jag är så stolt över dit du kommit idag, jag finns alltid vid din sida, jag älskar dig Sandra, du betyder så mycket för mig. Hur allt än blir är jag glad att jag har dig i mitt liv. Dreamteam, Habibi, Älskling, Om du börjar högskolan i Gävle är du med än välkommen att flytta in hos mig här, vi gifter oss på en strand i Maldiverna".. Alla ord, meningar ekar i mitt huvud och jag blir galen av saknaden efter dig. Det gör så ont JokerJokko, jag är inte redo att förlora en del av mig själv, en del som betyder så mycket för mig. 

I tisdags skulle jag ringa dig för att säga till dig att jag hade klarat medicin och insulin proverna så jag får ge ut det nu på nya jobbet, jag visste att du skulle bli stolt över det och du var den första jag berätta allting för, hade fått ett sms och missat samtal ifrån din mamma och ringde direkt och när hon sa vad som hänt vändes min värld upp och ner. Jag tror inte jag förstår att du är borta för all evighet utan det känns som det är någon konstig period nu när du bara inte svarar mig men det är första gången på ett års tid vi inte pratat på dessa 4 dagar och det är så konstig , så konstig känsla att jag måste ju ringa Jocke, varför läser han inte mina meddelanden, varför får jag inge bilder på Milia, det är ju din vecka nu att ha henne. Och när du i söndags skrev "Hoppas du kommer tycka om blommorna", tänkte att ja Jocke i ett nötskal min fina, skickar alltid blommor när vi bråkat vilket vi hade gjort under helgen och det är de jag ger sån skuld till mig själv för, att bland de sista vi gjorde var att bråka och bland det sista du skrev var att du förlät mig. Att du redan i söndags hade bestämt dig att försvinna från oss, att du beställt blommor till min 30 års dag nu i sommar, det gör ont. 

Jag vill att du ska veta att jag är inte besviken på dig, jag är bara så ledsen att jag inte visste något och kunde hjälpa dig, att jag alltid tog dig för givet , tänkte att Jocke kommer alltid finnas kvar för du stannade alltid kvar genom allt som hände under vägen.  Jag hoppas att du vet hur mycket du betyder för mig och att jag är så tacksam, och nu talar jag för min bror, han uppskattade verkligen alla roliga stunder med dig, dom var verkligen guld värda. Du ville att jag skulle vara lycklig, kommer aldrig vara det utan dig i mitt liv men jag ska försöka mitt allra bästa för DIN skull. För så länge jag lever, ska jag leva för dig! 

Jag älskar dig, nu och föralltid! If not with you, then for you my love. / Din Sandra 

NYX PROFESSIONAL MAKEUP HIGH DEFINITION BLUSH TAUPE

Jag måste bara tipsa er om denna underbara Blush ifrån NYX. Jag fick tips av en vän att använda den som contour och den är såååå bra. Har länge letat efter en mer gråbrun nyans till contour och denna är nästan vad jag sökt. Funkar även att lägga i globlinjen för att väcka upp ögonen lite. 

Vilken är eran favorit blush, contour? Någon som vet någon som är mer grå i tonen så tipsa mig gärna.

LONG TIME NO SEE

Hej allesammans! Det var inte igår jag uppdaterade här. Detta blir första inlägget detta år men nu känner jag för att börja skriva igen och dela med mig av roliga saker, recept och massa skönhetstips. 

I ett par månader nu har jag inte mått så jättebra, mycket känslor inombords och saker som hänt och nu börjar allt bli bättre och jag är redo för att ta nya tag och börja leva igen. Har fått en del kommentarer jag tänkte svara på ...

- Är du i något förhållande nu ? 

Nej det är jag inte. 

-Har du gjort några mer tatueringar? 

Nej sist var minnestatuering för min katt Alice för ca ett år sedan nu. Men är sugen på

att fortsätta tatuera mig men måste finnas pengar först, vill täcka mina hemska ärr på benen.

-Tränar du något nu?

Har gått på gym sedan Augusti men nu i två månader har det inte blivit många gånger alls då det inte varit så bra mig. 

-Vad heter du på Instagram och Snapchat?

Det står på till vänster under "kontakt" men kollar man via mobilen ser man en annan vy av bloggen så Instagram: Sandiekorscheck , Snapchat : Sandrakorscheck

-Har du nå planer för sommaren?

Nej inte nå speciella, jag fyller 30 år i Juli så ska åka på kryssning med lite kompisar då är det tänkt, en tripp till Åland blir det och annars ska jag bara ta dag för dag så får vi se vad som sker.

-Kan du börja lägga upp sminkvideos? 

Funderat på det men är inte bekväm bakom kameran men kommer komma en del då jag testar olika sminkprodukter m.m

Jag hoppas alla får en superbra helg så hörs vi snart igen. 

RECEPT - Saffransbiscotti

Ingredienser : 

• 100 gram smör (jag använde mat & bak margarin)
• 0,5 gram saffran
• 1,5 dl strösocker
• 2 st ägg
• 1 tsk bakpulver
• 5 dl (300 g) vetemjöl

Såhär gör du :

• Smällt smöret i kastrull (Det räcker om du har smöret på plattan tills hälften av smöret smällt för resten kommer smälta också men det slipper bli så varmt).
• Häll i saffranet i en mortel tillsammans med lite strösocker och stöt saffranet, man får då ut med smak och färg av saffranet. 
• Tillsätt saffranet i det smälta smöret och rör om.
• Mät upp strösockret i en bunke och häll över smöret med saffranet, tillsätt äggen. Vispa ihop till en jämn smet 10-15 sekunder med elvisp.
• Tillsätt bakpulvret och vispa 5-10 sekunder och sedan tillsätt vetemjölet och vispa med låg hastighet till en jämn smet.
• Tryck ihop degen för hand och dela degklumpen i 4 lika stora delar. Rulla ut varje längd till ca 40 cm lång, lägg dom på en plåt med bakplåtspapper. (Jag tröck till mina lite)
• Grädda mitt i ugnen i 175 grader i ca 15 minuter.
• Ta ut dom och sänk värmen till 100 grader, skär varje längd snett någon cm bred och vänd dom med snittytan upp, låt torka i ugnen i 30 minuter (sätt en grytlapp så ugnen är på vid gavel), efter 30 minuter vänder du dom så dom får torka ytterliga 30 minuter på andra sidan. 

Smällt choklad över vattenbad och doppa och låt stelna , förvara helst i glasburk eller som jag gör små cellofanpåsar och ge bort i julklapp. Man kan även hacka i mandel av olika slag i men då jag är nötallergiker skippade jag det. GÅR BRA ATT FRYSA!

KONSERT MED ROGER PONTARE

Dom flesta vet vem som sjungit "Vindarna viskar mitt namn", Jo Roger Pontare och han fick jag chansen att sjunga med i Hofors kyrka för två veckor sedan. Jag sjunger i Gloriakören i kyrkan sen några år tillbaka och vi har konsert på höst och vår och denna gång kom denna trevliga människa för andra gången till Hofors för att spendera en heldag på Lördagen med massa sång och rep ihop och på söndagen hade vi en konsert med honom inför en fullsatt kyrka. 

Det var de roligaste jag gjort, vilken helg och vilket drag vi hade i kyrkan tillsammans alla. Nu vill jag dela med mig av lite klipp ifrån konserten till er och självklart bjuder jag på en selfie med Roger också. 

Long time no see..

Hej allesammans! Det var ett tag sedan jag skrev här och en del har ju hänt sen dess och nu känner jag mig redo igen att börja blogga när hösten kommer. Bara göra en stor kopp te och tända ljus och sätta sig ner och skriva.

Sommaren försvann fort iallafall men den har varit helt okej. Varit till Åland två vändor med bilen och åkt runt, varit till Gräsö en heldag och badat en del också vilket inte är vanligt när det kommer till mig. Jag har separerat ifrån min sambo och bor nu själv kvar i lägenheten med katterna och har börjat träna på gym, det är 4e veckan jag är inne på nu med träning 5 dagar i veckan, det känns nästan som mitt andra hem och har världens bästa svägerska jag gymmar med också. Kören i kyrkan är igång igen och i vinter ska vi ha konsert och sjunga med Roger Pontare.

Jag tror jag kommer börja lägga upp recept, matdagbok och träning här på bloggen, först för att jag själv ska kunna ha det dokumenterat sen också att ge tips till er och alla tips ni sitter på får ni gärna dela med er av.

Känner att det är min tid nu, fått nya bekantskaper och börjat leva igen vilket jag inte gjort på ett helt år nu så nu kör vi..

HÅR - Permanent

I måndags permanentade jag min väns hår, hon har ganska kort, blekt och färgat rosa och även fast vi inte fick tag på MJUK permanent så vart det inte alls slitet. Lite hårinpackning och håret blir mjukt. 

Någon som permanentar sig? 

MY MUESLI..

Jag har ännu en gång gjort min egna muesli hos Mymuesli.com och denna var sååå god. Kombinera sin egna muesli kan ju inte bli bättre och få den hem till dörren till väldigt bra pris. Det finns även färdiga blandningar.

Och nu har jag ett bra erbjudande till er alla, om ni beställer via min länk får ni 6 pack färdiga muesli blandningar på köpet när ni beställer en museli värde 100 kr. Detta gör ni här : Erbjudande till er från mig.

Ett ögonblick i tiden..

Skriven av mig hösten 2012.  

Året var 2010, vintern gick mot vår likaså sommarens gröna löv blev röd, gul och orange. Efter en omtumlande sommar med seperation mellan mig och killen levde jag själv med min katt Alice i lägenheten jag och killen jag trodde jag skulle dela mitt liv med byggt upp tillsammans. Efter den dagen han lämnade oss för sista gången påminde allt om honom, vad jag än gjorde fick jag upp tankarna på honom. Hur mycket jag hatade honom för varje slag, alla blåmärken som fortfarande fanns kvar på armar och ben. Kändes som jag var instängd i en mardröm som aldrig tog slut. Han kom aldrig hem efter jobbet, han var som försvunnen ur mitt liv, den killen jag byggt upp förtroende för, killen som fått mig att känna mig älskad och till slut fått känna mig värdelös var äntligen borta ur mitt liv. Hur skulle jag fortsätta leva? Tanken slog mig många gånger hur jag bara ville ta tillbaka den första gången jag mötte hans blick, för efter den blicken var jag fast i något jag kallade helvetet. 

Det vart Oktober och marken var kall, hård och alla blad på träden hade fallti ner för att snart täckas med vit glittrande snö. Jag var ute med mina vänner sent den kvällen. Vi åkte skogsväg efter skogsväg och vid varje korsning valde vi en ny väg. Till slut kom vi fram, dit vi kallade vår hemliga plats. Jag kommer ihåg att stjärnorna lyste den kvällen, så starkt att den lilla skogsdungen mitt ute i ingenstanns lyste upp för oss. Månen var som en stor lampa över oss och den speglade sig i den glittrande sjön där vi satt runt den gnistrande brasan och värme oss. 

På den långa mörka vägen hem fick vi bromsa in för ett par älgar som sprang över vägen, vi var lyckligt lottad att vi inte krockade. Vad hade man gjort då mitt ute i skogen där det inte fanns mottagning på mobilen och flera kilomter till första hus. När vi kom tillbaka till vår hemort var klockan rätt mycket och var och en åkte hem till sig själv för att sova. Dagen som väntade när vi skulle slå upp våra ögon efter några timmar sömn visste vi inte att de skulle bli en av dom värsta i våra liv. 

Söndagen den 10 Oktober 2010, siffrorna 10-10-10, klockan var runt 11.00 på förmiddagen. Det var frost ute på bilarna och ute på marken låg fastfrysta löv. Jag tog mig en varm dusch och satt upp håret i en handduk på huvudet och kokade te med honung, vilket jag inte brukade göra ofta. Jag satt mig vid datorn för att kolla om min vän var inloggad på Facebook. En vanlig värdelös söndag som man alltid säger men inte idag för jag var glad för jag skulle åka och hälsa på mina två vänner i Dalarna, S och S. 

Som fingertopparna rör vid tagentbordet blir jag mer förväntansfull av att skriva till mina vackra vänner och snart är jag där hos dom. En söndag som denna kunde inte bli mer bra än att träffa dom som har en stor betydelse för mig, vänner som jag delat så mycket glädje och äventyr mer. Mitt hjärta stannar till när jag läser "Kan inte förstår vad som hänt..", jag kände hur jag ryste över hela kroppen, tiden stod stilla när jag klickade på en länk på S´s facebook logg, "Ung kvinna omkom i bilolycka.". 

Inom en tid på några sekunder stod jag med huvudet över toaletten och kräktes. I chocktillstång satt jag på golvet i badrummet med släkt lyse och stirrade rakt ut i intet. Kände hur Alice kom och drog sig mot mitt nakna ben och kvittrade som bara hon kunde göra. Jag gick tillbaka och satt mig på datastolen som knakade till, blundade och öppnade ögonen sakta. "Vila i frid S" var det första jag läste, S är död, S finns inte, detta måste vara en skämt tänkte jag medans min hand skakade när jag försökte få fram min bästa väns mobilnummer för att ringa, efter många singnaler och inget svar skickade jag ett sms att hon måste ringa mig, S är död. Efter fem minuter som kändes som flera timmar fick jag ett svar att jag ska sluta skämta om sådanna saker. Till slut får jag tag på min vän och hon brister ut i gråt när hon satt sig vid datorn och läser på facebook vad som hänt. Själv fick jag inte ut en tår för jag var i chocktillstånd och kunde inte tänka klart. 

Timmarna rann iväg och den eftermiddagen med samtal kom min vän och hämtade upp mig och vi tog upp två vänner till och åkte till stället där olyckan inträffat. Bilresan dit gick långsamt och kommer ihåg hur jag kollade på dom vita pinnarna på sidan av vägen samtidigt som jag såg S framför mig hela tiden. Väl framme möttes vi av många ögon ögon som var fyllda av tårar, folk satt ner på marken och vissa skrek av sorg. Det var över hundra ljus tända på sidan av vägen och blommor låg överallt runt fotografier av vår nu älskade ängel. Jag kollade ner för ett brant dike på säkert 20 meter och där låg bildelar och ett träd som var av på mitten. Då brast allt, föll ihop på marken och fick inte ut ett ord. Den natten var lång, mörk, tyst och när jag vaknade den morgonen sprang jag direkt till datorn för att kolla om gårdagen bara vart en mardröm men nej, jag möts av massa dikter och fina ord på S´s facebook. Den dagen åkte jag och min bästa vän till andra S som var S´s släkting och hälsade på, vi pratade minnen och grät i varandras armar. 

Efter några dagar började jag känna mig konstig i kroppen, hade yrsel, svettningar, såg i syne, hade svårt och andas och kändes som min kropp och huvud brann. Den kvällen fick jag min första panikångestattack och jag har nog aldrig varit så rädd. Ambulansen fick komma men tog inte med mig till sjukhuset men dom gav mig lugnande och sen somnade jag gott hemma hos mina föräldrar. Dagen efter ringde jag till en psykolog för att boka in en tid för att få prata ur mig, först om att levt med en kille i över två år som misshandlat mig, sen förlorat en vän tog på mitt psyke. Jag gick hos psykologen två gånger i veckan och de hjälpte inte och jag fick börja äta antideppresiva tabletter mot panikångestattackerna och fick åka in till psyke till slut. Var så självmordsbenägen att jag inte kunde bo själv, kunde inte köra bil eller vistas med folk utan att nästan svimma och jag började se i syne. 

Vintern kom och snön låg som ett vitt täcke på marken och det var dags för begravning. Jag trodde aldrig jag skulle klara det, att gå på begravning för en av sina vänner. Ska det vara så? En ung människa som hade hela livet framför sig låg längst fram i kyrkan i en kista. Det var så fint och efteråt minns jag inte så mycket av vad prästen sa för jag försökte vara så lugn som jag kunde för att inte bli något psykfall bland allt folk. S´s kompisar sjöng låten Love shine the light så otroligt fint i kör och när vi fick gå runt och lägga rosen på kistan satt jag min hand på kistan och sa "Jag tänker inte säga farväl till dig idag utan önska dig lycka till på din resa som väntar dig nu.".

Månaden var December och jag träffade en kille jag blev jättekär i, J vände hela mitt liv upp och ner och allt de dåliga som vart försvann lika fort som vintern blev till sommar. Jag var den lyckligaste tjejen i världen och ingenting dåligt stod framför mig tills det vart vinnter igen. Året var 2011 och efter att ha börjat studera stod jag fast vid ett beslut som kunde ändra mitt liv helt. Jag var gravid med mannen i mitt liv... som jag trodde då. Vilken väg ska jag gå, ska jag bli mamma, ska jag och J bli föräldrar  till ett inte planerat barn? Efter en abort med komplikationer vart det vår och J flyttade ifrån mig , jag vart ensam själv. 

Hösten kom och det hade gått två år sedan S lämnade oss på jorden, mannen jag trodde jag skulle dela mitt liv med, han som betydde allt för mig fanns inge mer hos mig. Jag tog mig en härlig höstpromenad och en riktigt funderare över livet och vad det innebär. Jag har gått många vägar fel men i slutändan tror jag att dom lett mig hit jag står idag. Man kan gå vilse, stanna upp och fundera på vilken väg man ska gå men i slutet av dom gamla vägarna är idag. För varje ny dag finns en ny väg att välja. Vilken man väljer och vart man än kommer så leder den alltid vidare. Mitt liv är här och nu, varje dag är ny och varje sekund jag lever ska jag ta vara på. Livet är utanför dörren och väntar på mig och mina val här i livet. 

Till minne av

Simone Lill-beth Marcus 1991-09-27 / 2010-10-10

Lilja & Lykke

Förra veckan fick jag hemma dessa fina smycken ifrån http://www.liljalykke.se/sv/ . Jag brukar inte tycka om för mycket med diamenter och sånt då jag har lite hårdare stil än så men dessa gillar jag verkligen. Ser fram emot att använda dessa på någon tillställning.

Dream big

Sparkle more

Shine bright

Luis Fonsi, Demi Lovato - Échame La Culpa

Hur bra är inte denna låt då? 

These nightmares wont stop..

Sedan jag var liten, eller så länge jag minns har jag alltid drömt mardrömmar och nu blir dom värre och värre. Jag vaknar en gång i timmen varje natt, antingen att man gråter eller sätter sig upp och drar in andan för att få i luft i lungorna. 

Minns att när jag var liten och bodde hemma drömde jag alltid att dom slänge ner pappa i gruvhål, dom slängde ner han i gropar och massa rovdjur som dödade honom. Drömde att mina nära och kära dog och alltid att jag dödade folk, var med i olyckor, spöken och onda andar, naturkatastrofer och att jorden skulle gå under. 

Jag drömmer ofta samma drömmar om och om igen. Och under en natt på 6 timmar drömmer jag många olika drömmar och i drömmarna säger jag till mig att "Sist jag drömde detta så gick jag rakt fram i denna korsning så tar jag den andra vägen kanske drömmen blir annorlunda" men blir samma dröm ändå för jag går samma väg ändå. Och i drömmarna kan jag gå och lägga mig i min säng hemma i lägenheten, somnar och är inne i en dröm där och jag kan säga "Måste vakna ur denna dröm nu" då det börjar bli läskigt och sen vaknar jag upp i min säng och tänker "shit vilken läskig dröm" och sen fortsätter dagen som vanligt i riktiga livet men när det händer saker som t ex att det blir krig, då kommer jag på mig att jag drömmer och då vaknar jag och DÅ ligger jag här hemma vaken på riktigt i min säng. Så är inne i flera drömmar samtidigt, helt störda. 

Drömmer ofta om vänner och familj som gått bort , träffar dom och dom säger saker som t ex "Du ska åka utomlands och göra nytta" Och det gjorde jag ett år efter då jag reste till Tanzania i Afrika och arbetade på en skola där. Mycket sanndrömmar har jag haft också. 

En dröm jag drömmer ofta ;

Jag ser ett hål i marken där jag lägger mig och får jord skottat på mig och det blir mörkare och mörkare och till slut när jag är helt begravd så är det en stege jag klättrar ner på, där ser jag döskallar på väggarna och det står mina föräldrar, syskon, vänners datum dom har dött och när jag kommer längst ner är det en svart tunnel jag går i, och jag ser ett ljus som lyser och det sitter en liten flicka som är jag som liten, sen sätter jag mig mitt emot henne och vi kollar bara på ljuset tills det brunnit ut, när det slocknat då vaknar jag upp ur drömmen. 

Jag börjar tröttna på att drömma mardrömmar varje natt , och jag minns allt i minsta detalj. Är alltid trött när jag vaknar för jag inte får tillräckligt länge med sömn då jag vaknar flera gånger under natten och drömmer så mycket. Jag vill knappt somna för jag vet inte vad jag ska drömma för hemskt, får ångest av att lägga mig och försöka sova för jag inte vill komma in i dessa drömmar. Hatar krig, döda människor, se döda människor och att alla mina nära dör och bli jagad i panik, för alla drömmar är i panik så när man vaknar har man hjärtklappningar, man vill inte somna om eller något. 

Någon som har tips på vad man kan göra för att slippa detta? Någon som har samma problem som mig? Går liksom inte en enda natt utan mardrömmar och vaknar i panik, det har varit såhär i över 20 år nu. 

RECEPT - Snickerskaka

Har aldrig testat och göra snickerskaka då jag är nötallergiker men igårkväll slängde jag ihop denna för att testa något nytt, går bra att frysa in om man får främmande. 

Du behöver :

1 liter cornflakes
1 dl cocosflingor
1 dl socker
2 dl ljus sirap
1 burk jordnötssmör
250 gram blockchoklad

Såhär gör du :

Smält jordnötssmör, socker och sirap i en kastrull. Ju längre du har det och puttra ju mer fast blir kakan, har du den för kort stund på plattan finns risk att den rasar sönder. Jag kokade min på svag värme och rörde om hela tiden annars brände det fast i ca 2-5 minuter.
Krossa cornflakes lätt och blanda med cocosen, häll över blandningen från kastrullen och rör runt. Tryck ut i en form med bakplåtspapper ganska tunt och ställ kylt. När den stelnat så smälter du chokladen och häller över och låter stelna i kylt sen. Detta ska förvaras i kyl eller frys.

För att göra denna utan socker och vanlig sirap så skippade jag sockret helt och använde mig av sockerfri sirap. Därav är det bara sockret i de andra ingredienserna som vart med.