Jag har så många frågor till dig jag aldrig kommer få svar på. Så många funderingar om JAG kunde göra något för att förhindra detta. Jag önskar att du öppnade dig för mig och berättade allt jag alltid undrat över. Jag sa allt till dig, precis allt och du fanns alltid där för mig och stöttade mig genom allt och jag hade velat gjort samma för dig. Min fina , ett liv utan dig var det sista jag ville. Jag önskar bara jag fick säga hejdå till dig, vara med dig, älska dig och hjälpa dig. Du kommer alltid leva med mig i mitt hjärta och jag är så glad att du kom in i mitt liv och gav mig så mycket kärlek, glädje och skratt.
Nu när du är borta lämnade du ett stort tomt hål i mig. Det gör så ont Jocke, att veta att du aldrig mer kommer andas samma luft som mig. Det gör så ont att du valde denna utväg, att du aldrig sa något om detta till mig, jag vet att du gjorde det för min skull för du var så rädd att jag skulle bli besviken på dig men jag klandrar dig inte, jag skulle stått vid din sida och stöttat dig genom detta. Önskar jag kunde göra skillnad men nu är det för sent och det är de som är de värsta. Spelar ingen roll hur mycket jag gråter, skriker, är arg, ledsen för du kommer inte ringa mig, du kommer inte krama mig, pussa mig, säga att du älskar mig eller som du sa att du en dag ville att vi skulle gifta oss på en strand i maldiverna.
Du betyder så mycket för mig, vi är DREAMTEAM du och jag som vi alltid sa. Du brydde dig så mycket om alla runt om dig och om mig, du brydde dig mer än någon annan gjort på länge och du stod alltid vid min sida , spelade ingen roll om du egentligen tyckte jag gjort något dåligt så sa du det på ett sånt bra sätt för att inte få mig ledsen. Att höra din röst VARJE dag i över ett års tid, att skriva Godmorgon sms, skriva under dagen och berätta vad vi gjorde, få bilder på Milia när du hade henne, att spela tvspel varje kväll tills vi vart osams med varandra men 2 minuter efter så skrattade vi bara åt det, att vara ute och åka bil på helgen, att få se i dina ögon när du höll min hand, att du ringde när vi sa hejdå för du var tvungen att komma ut för att ge mig en till puss, att vi skrattade i timmar åt dina kängor du hade på vintern, när du åkte på fotbollsträning i shorts, strumpor och foppatofflor och folk tänkte varför du kom med foppatofflor när det var snö ute in på Maxi Ica och vi skrattade i timmar åt det. Alla fina blombuketter jag fått av dig, alla söta bilder. Jag kommer minnas allt och när jag nu vill fråga dig om saker, för du kände mig bättre än mina andra närmaste vänner så hör jag vad du skulle svara. "Du måste följa ditt hjärta, jag är så stolt över dit du kommit idag, jag finns alltid vid din sida, jag älskar dig Sandra, du betyder så mycket för mig. Hur allt än blir är jag glad att jag har dig i mitt liv. Dreamteam, Habibi, Älskling, Om du börjar högskolan i Gävle är du med än välkommen att flytta in hos mig här, vi gifter oss på en strand i Maldiverna".. Alla ord, meningar ekar i mitt huvud och jag blir galen av saknaden efter dig. Det gör så ont JokerJokko, jag är inte redo att förlora en del av mig själv, en del som betyder så mycket för mig.
I tisdags skulle jag ringa dig för att säga till dig att jag hade klarat medicin och insulin proverna så jag får ge ut det nu på nya jobbet, jag visste att du skulle bli stolt över det och du var den första jag berätta allting för, hade fått ett sms och missat samtal ifrån din mamma och ringde direkt och när hon sa vad som hänt vändes min värld upp och ner. Jag tror inte jag förstår att du är borta för all evighet utan det känns som det är någon konstig period nu när du bara inte svarar mig men det är första gången på ett års tid vi inte pratat på dessa 4 dagar och det är så konstig , så konstig känsla att jag måste ju ringa Jocke, varför läser han inte mina meddelanden, varför får jag inge bilder på Milia, det är ju din vecka nu att ha henne. Och när du i söndags skrev "Hoppas du kommer tycka om blommorna", tänkte att ja Jocke i ett nötskal min fina, skickar alltid blommor när vi bråkat vilket vi hade gjort under helgen och det är de jag ger sån skuld till mig själv för, att bland de sista vi gjorde var att bråka och bland det sista du skrev var att du förlät mig. Att du redan i söndags hade bestämt dig att försvinna från oss, att du beställt blommor till min 30 års dag nu i sommar, det gör ont.
Jag vill att du ska veta att jag är inte besviken på dig, jag är bara så ledsen att jag inte visste något och kunde hjälpa dig, att jag alltid tog dig för givet , tänkte att Jocke kommer alltid finnas kvar för du stannade alltid kvar genom allt som hände under vägen. Jag hoppas att du vet hur mycket du betyder för mig och att jag är så tacksam, och nu talar jag för min bror, han uppskattade verkligen alla roliga stunder med dig, dom var verkligen guld värda. Du ville att jag skulle vara lycklig, kommer aldrig vara det utan dig i mitt liv men jag ska försöka mitt allra bästa för DIN skull. För så länge jag lever, ska jag leva för dig!
Jag älskar dig, nu och föralltid! If not with you, then for you my love. / Din Sandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar