Några bitar jag tagit ifrån min uppsats! Det är hux flux och inte i ordning i tid.
Det vart Oktober och marken var kall, hård och alla blad på träden hade fallit ner för att snart täckas med vit glittrande snö. Jag var ute med mina vänner sent den kvällen, vi åkte skogsväg efter skogsväg och vid varje korsning valde vi den väg vi kände på oss var den rätta. Till slut kom i fram, dit vi kallade det vår hemliga plats. Jag kommer ihåg att stjärnorna lyste den kvällen, så starkt att den lilla skogsdungen mitt ute i ingenstanns lyste upp för oss. Månen lyste som en stor lampa över oss och den speglade sig i den glittrande sjön där vi satt runt den gnistrande brasan och värme oss.
På den långa mörka vägen hem fick vi bromsa in för ett par älgar som sprang över vägen, vi var lyckliga att vi inte krockade med någon. Vad hade man gjort då, inte något hus eller några människor på flera kilometer och mottagning på våra mobiler fanns inte. När vi kom tillbaka till vår hemort var klockan rätt mycket och var och en åkte hem till sig själv för att sova. Dagen som väntade när vi skulle slå upp våra ögon efter några timmar sömn viste vi inte att det skulle bli en av dom värsta i våra liv.
Vintern kom, snön låg som ett vitt täcke på marken och det var dags för begravning. Jag trodde aldrig jag skulle klara det, att gå på begravning för en av sina bästa vänner. Ska det vara så? En ung människa som hade hela livet framför sig låg längst fram i kyrkan i en kista, det var så fint men jag minns inte mycket av vad prästen sa för jag försökte bara vara så lugn som möjligt för att inte bli något psykfall bland allt folk. Simone´s kompisar sjöng Love shine the light i kyrkan så fint i kör och när vi fick gå runt för att lägga rosen på kistan satt jag min hand på kistan och sa "Jag tänker inte säga farväl till idag utan önska dig lycka till på din resa som väntar dig nu!".
Månaden var December och jag träffade en kille jag blev jättekär i, Joakim vände hela mitt liv upp och ner och allt dåligt som vart försvann lika fort som vintern blev till sommar. Var den lyckligaste tjejen i världen och ingenting dåligt stod framför mig tills vart vinter igen. Året var 2011 och efter att börjat studera stod jag fast vid ett beslut som kunde ändra mitt liv helt. Jag var gravid med mannen i mitt liv, som jag trodde då. Vilken väg ska jag gå, ska jag bli mamma, ska jag och Joakim bli föräldrar till ett inte planerat barn. Efter en vår med komplikationer efter en abort jag ångrade flyttade Joakim ifrån mig och här nu idag står jag ensam, men tryggt på jorden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar