Jag har funderat länge om jag skulle skriva eller inte. För den trognaste läsaren här på bloggen var ju du och detta kommer du aldrig läsa ändå. Men även om du inte läser detta så kanske du finns med oss någonstans där ute och att bearbeta saker på mitt sätt genom att skriva så känns det som man håller minnena levande.
Igår var det 365 dagar sedan vi pratade sist, 12 månader, Ett helt jävla år sedan vi sist hördes och jag minns våran konversation när du förlät mig för vårat tjafs, du var glad att du gjort ett sånt bra intryck på mig och du sa att allt kommer bli så bra för mig när jag skulle börja jobba på hemtjänsten som jag precis i dagarna hade skrivit anställningspapper på inför sommarjobb. Dagen efter när din mamma skrev sms till mig att jag skulle ringa henne för något hade hänt dig stannade hela världen upp och att höra dom orden att hon hittat dig död, jag kan höra det om och om i huvudet än idag för det var den värsta dagen i mitt liv. Att förlora någon som betydde så mycket för mig tog hårt men jag kämpade för din skull för jag vet att du ville att jag skulle göra det. Jag påbörjade sommaren med jobbet och jag tog mig igenom det fast det var ensamt, tufft och jag grät varje dag påväg till och från jobbet. Jag skrev meddelande till dig varje dag och berättade hur min dag varit i flera månader tills jag till slut insåg att du aldrig kommer öppna dom ändå.
Idag har det gått ett år sedan du valde att avsluta ditt liv och detta år har varit tomt, tyst och jag har velat prata med dig om så mycket men jag vet att någonstans där du är så vet du om det vi gör här. Frågorna kommer man aldrig få svar på men i mitt hjärta vet jag dina svar och att bara tänka på vad du skulle säga får mig att bestämma svaret på min fråga. Det var jobbigt i början för jag begränsade mig så mycket för allt påminde om dig och det gör det fortfarande men du vet när man bara ser Gävle skylten vill man inte åka dit för det var där du bodde och då kan man inte hälsa på, att gå in på Maxi Ica i foppatofflor får mig att tänka på när du var dit på kvällen på vintern i foppatofflor och din stora gråa mössa, vilken fin kombination liksom och vi skratta så vi vek oss dubbel. Du var originell, du var du och du var verkligen speciell på många sätt. Minns när jag sa till min mamma att jag kan inte vara ihop med Jocke för han är typ 2 cm kortare än mig, när du vart rädd för polisen kom och åkte jättesakta förbi oss när vi pussades på stan och du frågade om vi gjorde något olagligt eller när vi alla skrattade när vi spelade tvspel så mycket för du kittlade Milia så mycket och hon lät så roligt när hon skrattade. Det finns så många roliga stunder med dig jag alltid kommer bära med mig och när Milia är stor ska vi alla berätta vilken fantastisk person du var.
Men tiden och livet rullar vidare framåt och det kommer den alltid göra även om man skulle vilja stanna upp ibland. Det känns som det var igår vi sågs sist och nu står vi här ett helt år efter. Jag minns din röst, dina pussar och hur mycket du brydde dig om alla och jag önskar du levde kvar bland oss här på jorden och inte bara i våra minnen och hjärtan men det spelar ingen roll hur mycket jag än vill och önskar för det kommer aldrig ske ändå så att försöka inse, förlåta och låta det ta den tid det tar är de enda sättet. Jag vet inte hur det kommer kännas i sommar, jag kommer ha sommarjobb som förra sommaren och jag har varit livrädd att nu när det kommer till den här tiden igen att det kommer bli extra jobbigt och ja det känns verkligen i hjärtat den 3e varje månad och nu idag när det är ett år , det känns overkligt och jag kommer alltid minnas dig som den glada, omtänksamma person som du var. Du har lärt mig mycket, inte bara matte du hjälpte mig plugga förra våren utan att inte ge upp för att komma dit jag vill. Jag önskar bara du aldrig hade gett upp och att du skulle kämpat också. Det som skrämmer mig mest är att jag trodde det skulle bli lättare med saknaden efter dig men det går inte en dag utan att jag tänker på dig.
Om jag bara fick ringa dig en gång och prata eller bara se dig, om du bara öppnat mitt meddelande eller se att det står att du är online på playstationet. Jag önskar det sååå mycket..
Joakim, tack för alla dagar du förgyllde med skratt och kärlek. Tack för att du tog mig för den jag är. Jag kollar upp mot himlen ikväll och tänder ett ljus för dig, jag ska leva för dig så länge jag andas.
Jag älskar dig min JokkoMokko.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar