Det är skrämmande hur allt förändras med åren, man möter nya människor och vissa andra försvinner ur ens liv. Ens närmaste vänner skaffar familj och flyttar iväg, vissa bor långt bort redan och man hinner inte ses ofta. Detta tänker jag på varje dag men det är väl en del av livet, alla växer ifrån varandra och har inte tid för varandra längre även fast dom finns där i ens tankar. Jag börjar känna mig gammal nu, kanske det är dags för mig att lämna allt som vart och ta dag för dag och ta vara på chanser man får här i livet. För varje dag som kommer öppnas en ny väg.
Detta har man tänkt på många gånger i sitt liv men man ändrar ingenting ändå, men nu är det min chans till en ändring känns det som för inget kommer annars ske. Jag har dom senaste dagarna rensat ut min lägenhet med saker från mina ex, det påminner mig varje dag om dom och tänkt i snart 2 års tid sedan J flyttade har jag haft papper och slitna skor i garderoben som varit hans, men nu är de puts väck och känns som jag stängt ett förflutet kapitel av mitt liv som jag borde ha gjort för länge sedan.
Morgondagen är förflutet och dåtid, nu idag är nutid och det är nu jag lever. Och jag tänker börja leva, sluta ta saker för givet och inte lita på någon annan människa fullt ut för då blir man bara sårad i slutändan. Jag är min egen och det är bara jag själv som kan göra skillnad, det är bara jag som kan ändra på saker i mitt liv och det är mina beslut i slutändan som spelar roll.
Sorry för ett ganska tråkigt och personligt inlägg, men ibland behöver man få ur sig saker och denna blogg är som jag skrivit förut för MIN skull. Peace out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar