Älska mig för den jag är..

När livet bara går på en rak linje hela tiden så mår man bra och allt känns så lätt i livet, det är så man önskar det ska vara varje dag. Men som nu är jag långt ner, linjen har dragit som en pilbåge rakt ner under jorden och jag vet att jag kan ta mig upp, jag har stått här förut och tagit mig upp. Men varför ska det vara så svårt att gå vidare och arbeta sig uppåt igen? 

Fuck this shit.