Lättar på hjärtat

Lite som uppdateras och många känslor som flödar inom mig så nu är det dags att lätta på hjärtat lite.

Denna sommar och höst som varit har gått otroligt fort och många personer som stått mig så nära har försvunnit från mitt liv lika som några nya kommit in. Vissa av er som försvunnit saknar jag så otroligt mycket och allt som vi gjort tillsammans, t ex Tanzania resan kommer jag alltid bära med mig. Och att förlora vänner man stått så nära pga en person gör ont, speciellt idag när man nästan står ensam.

Jag önskar att jag kunde ändra på så mycket men att dra tillbaka på tiden är omöjligt och istället för att grubbla försöka lägga detta bakom sig och blicka framåt vore de ultimata men vad gör man när tankarna bara gror sig fast i huvudet på en?!

Det är snart vinter och mörkret har fallit utanför våra fönster, det är snart julafton och sen börjat ännu ett nytt år men möjligheter och här sitter jag och inte ens kan blicka framåt. Hatar dessa tankar som kommer den här tiden på året. Jag ska börja tänka på mig själv nu och inte tänka på alla andras bästa som jag hela tiden gör. Folk ska inte hela jävla tiden få som dom vill utan man lär fan ta lika mycket som man ger. Sen vissa människor kan ju bara dra åt helvete så långt det går.

Jag förstår inte en sak..
Ena dagen kan en person säga "den där personen duger jag bara till när den behöver ha någon som lyssnar, eller när den ska skryta om saker och inte har någon annan att gå till."
Sen andra dagen umgås personen med den och då är det sååååå bra tydligen sen när man pratar med den och då är det en massa gnäll över personen igen..

Snälla skärp er, varför ska man ens umgås med folk eller orka lägga energi på folk som man inte vill ha med och göra egentligen? Säg inte saker om någon om ni inte kan stå för det till personen sen. Förstår inte hur folk orkar snacka så mycket om andra, istället för att ta det med personen det handlar om istället och reda ut saker och ting. Jag orkar inte lyssna ett jävla ord mer på en massa skitsnack hit och dit från personer när det INTE RÖR MIG!! 

Snälla människor, lev ert egna liv och lägg er inte i alla andras som ni inte har något med att göra. Ställ upp för varandra och lyssna på era vänner och ta vara på all tid och ge och ta lika mycket. 

10-10-13

Det slår mig när jag ligger med bärbara datorn i sängen och ser att klockan slagit över midnattstimmen. En dag som gått förbi som aldrig kommer igen, och en ny dag som väntar. 

Exakt idag för 3 år sedan, 10-10-10 på morgonen fick jag reda på att du gått bort i en bilolycka, tiden stannade upp och det känns som det var igår jag fick beskedet. Älskade fina Simone, du saknar här på jorden av så många människor. Jag tänker på dig ofta och denna dag kommer alltid vara tung för oss här nere men jag vet att du vill att vi ska vara glada som du alltid var. Älskade älskade du, jag hör dig sjunga för oss i höstens vindar. 

Det börjar vända!

Startade denna dag med att åka på ett möte som gjorde framtiden mycket ljusare,fick träffa fina människor också! Sen vidare till Sandviken med Malin för att springa i affärer, köpte mig en kandilabel och svarta ljus till sen massa bra saker till hemmet. Vart lunch på favoritstället maragoni också. 

Väl hemma packades det korv m bröd, marsmallows, filtar och ved för att åka med Malin, Björn och Hasse upp till Lissjön där vi gjorde en brasa vid vindskyddet och grillade och hade mysigt i flera timmar. Kom nyss hem och ska duscha av mig all röklukt sen krypa ner till sängs så man kommer upp till morgondagens möte på arbetsförmedlingen. 

Vart en liten mobilblogguppdatering! Jag lever och allt börjar vända så nu finns det en glad Sandra som är tillbaka här! Minst 1 inlägg om dagen att börja med. Gooooodnight! 

Oktober 2013

Tiden rinner iväg tycker jag, dagarna går så fort och om 7 dagar är det 3 hela år sedan du lämnade oss älskade Simone. I Tisdags följde Malin med mig till Horndal så jag fick säga hej och tända ljus vid din och din mammas grav. Kände ångest i hela kroppen men kände också att du såg mig, närvarade vid min sida. Som jag saknar dig älskade Simpan. 

Annars i veckan har det inte hänt allt för mycket. Vardagligt krångel med AF m.m men jag slutar aldrig kämpa för min egen rätt. Idag har jag tvättat och sitter just nu med färg i håret, kvällen ska spenderas med Malin och Mikkis. I morgon väntar en inte så rolig dag men det är bara bita ihop, man ska klara sig igenom många saker här i livet och man blir starkare för varje gång. 

På återseende gott folk! 

Tiden rinner