Kanske det är du..

Kanske du är den lilla pusselbiten som fattats i mitt hjärta!?

Den biten där det är ett stort rött hjärta som dunkar i takt med livet..

Du gav mig liv..

När allt var som värst, när jag bara kände att jag inte orkade andas mer. Då stog du där.. Du stog framför mig, men du var ändå så långt bort.

Du gav mig ord som fick mig att torka bort tårarna och tänka framåt. Tänka på framtiden och allt jag har att leva för. Dina ord blev fler och fler som snart blev meningar. Sen rätt som det var en kväll hörde jag din röst. Den finaste mjukaste rösten som gav mig komplimanger. Jag börjar känna det igen, känna mig värd att leva, känna att jag har nått att leva för och känna att hoppas på en framtid som kan bli en bra framtid.

Du är inte bara vacker och snäll, du är så mycket mer. Tack

Dom staffar oss...

Hur jävla mycket har jag och Richard inte kämpat med den där jävla Kafeterian?
I två år har vi handlat flera gånger per vecka, vi har skrivit schema om vilka som ska stå vilka dagar, vi har räknat och gått upp med pengarna en gång i månaden till komunen.
Vi har ställt upp och bakat 40 sockerkakor på två dagar i skolan, tänk att en sockerkaka är inne i ugnen i 30 minuter minst, det tog timmar både i skolan och hemma. Vi har struntat i massa lektioner för att vi skulle kunna fixa och stå i kafeterian när ingen annan stälde upp. Så vi ligger efter sen andra året i några ämnen vi måste ta igen nu sista året då vi redan har så fullt upp.

Och va får vi för det? En massa jävla skit och att lärarna inte orkar bry sig om vår resa klassen ska få göra för pengarna. Vi fick till och med börja på MINUS 10 000 kronor.
Och det får vi inte änns tillbaka.. Så jävla irriterad jag var i skolan idag när lärarna gnällde och sa att vi ska åka på Eckerö linjen. Det kostar 40 kr tur och retur. 2 timmar dit och 2 timmar hem, då är det buss och allt med ifrån sandviken till båten och ifrån båten till Sandviken.

Blir så jävla förbannad, blir arg och ledsen hur dom behandlar oss. Jag och Elin har snackat om en kryssning med lite lyxigare hytter, tre rätters middag, frukost och gående bord på Birka Paradise båten nu om två veckor. Vi har kolla allt hur mycket det skulle kosta och allting.
Och det får vi inte göra? Varför inte.. Neej, vissa lärare mår dåligt för så dom orkar inte åka med. Men då borde dom istället för att sitta och säga hur dom mår till oss så borde dom sjukskriva sig. Och dom andra har gått hem för dom har fått barn. Vi har inte änns en rektor på skolan. Gör mig så jävla sur det här.

Vi har tjänat ihop pengarna, vi ska bestämma vart vi ska åka. Vi hade planer att gå upp och se uppe vid kaptenen och kollat hur allt funkar där och ha lektioner i konferansrum. Men det skiter väl sig nu när lärarna får bestämma. Varför straffar dom oss? Och om vi inte gör nått för pengarna så kommer dom lägga det i HP´s budgettskassa.



Ska bli skönt att slippa den där jävla skolan och folket där, och slippa Hofors i vår.
Då ska jag sucka ut och spotta en sista gång i den här skithålan.

Godnatt..

Låt mig sova. Sov hos gusstn inatt och det blev inte mycket sova. Speciellt när det ända man tänker på är det som hände i Fredags. :/ Jag är rädd att det ska hända igen. Men det är kanske som mamma säger, att du är nere en sista gång nu när det gått 1 år. För att titta till oss en sista gång innan du försvinner till en annan dimmesion. Jag vet inte, men skulle vilja veta varför du kom till mig?

Städa nu, sen sova. Bye..

Det värsta som kan hända i mitt liv har nu hänt...

8 dagar kvar tills det har gått 1 år. Du som var så pigg, du som var så snäll, omtänksam och hjälpte mig att förstå allt jag undrade om Tyskland.

Du bara försvann en dag, din själ flög iväg till farfar och din kropp lämnade du kvar. Jag trodde aldrig jag skulle klara av det, när jag fick reda på att du var borta. Trodde aldrig jag skulle klara av begravningen för jag var så ledsen för att jag mådde dåligt av att jag inte hälsade på dig på sista tiden då. Det ända jag vill är att krama dig och säga förlåt.

Men igår hände det. Snart 1 år gått sen du lämnade oss. Du är med farfar nu, jag har även fått kontakt med farfar men han var lite förvirrad. Men det ska vi inte gå in på. Jag är så kännslig för sånt här, men ändå va du hos mig igårkväll. Ensam hemma stog jag i köket, kände någons närvaro och vände mig. Där stod du, kollade in i mina ögon. Av räddsla hoppade jag bakåt sen var du borta. Tårarna rann ifrån mig kind medans jag skakade av rädsla och fick upp mobilen och ringde mamma som var hos grannarna. Fick inte ut ett ord, stammade och skakade, kände att jag va tvungen att spy, men vågade inte röra mig en meter ifrån där jag stod. Mamma och pappa kom hem och tog mig i min famn, då kom det, spydde och spydde och spydde. Skakade och grinade, kunde inte få ut ett ord ur min mun.

Nu ska vi försöka ta reda på vad ni vill, vad du vill. Jag har inte psyke för det här. Så varför gjorde du så? Jag vill ändå säga tack och FÖRLÅT. Förlåt farmor.

Jag älskar dig.

redan fredag?

Fredag igen. Veckorna rinner iväg tycker jag, snart är det väl jul också.
Skolan är så skön nu för vårt schema är bäst. Slutar tidigt varje dag förutom fredagarna, men slutar 14:10 då och det är ändå tidigt.

Ja, nu är det helg och jag ska åka till E idag. Ska bli roligt och underbart. <3

Ha en trevlig helg då.

Varför så svårt?

Varför ska livet vara så hårt? Varför ska alla svika, snacka skit och bara bråka hela tiden. Du gör mig ledsen och jag hatar dig.

Jag är glad att det finns folk som bryr sig på riktigt. Tack<3

Erik, du är underbar.. rakt igenom. Du förstår en och dina ord värmer. Jag vill känna mig älskad och du får mig att känna mig det. Du är min stjärna, hoppas den stjärnan aldrig slocknar för då finns det inget kvar att leva för känns det som, då blir det mörkt. <3>

´

Jag vill ge dig all min kärlek. Hoppas du tar emot den.

Om du vill

Får du gärna se åt ett annat håll
Om du vill Får du gärna gå
Om du vill Så förneka allt utan förbehåll
Om du vill Kan du leva så
Om du vill Ska jag låtsas att allting är som det ska
Om du vill För ett litet tag
Åh, om du vill Ska jag le och säga att allt är bra
Om nån frågar mig om min dag

Om du var här...

Om du sa Att du visste allt det jag redan vet
Om du sa Du är allt för mig
Om du sa Att vi möttes mitt i en evighet
Kunde du ändå säga nej

Om du var här..
Om du var här...

Om du står därFörmögen att lämna vad ödet sänt
Så kan jag inte göra mer
Men när du går där
Förlägen, och undrar vart lyckan vänt
Kan det ske

Att du ändå ser?

Om du var här...
Om du var här...

Vart börjar vägen?!

Hoppas att du kommer förlåta mig en dag. Att du kommer förstå mig och att du då vet varför det blev som det blev. Hoppas du kommer säga att det inte gör nått och att du säger att du vill vara med mig. Jag hoppas den dagen kommer snart. Att den kommer innan jag beslutat att gå min väg. Gå min väg ifrån dig. För den vägen känns nära, så nära att jag kan se början på en lång väg, en lång väg att glömma och lämna allt bakom sig.

Jag vill inte gå på den vägen, vill inte att det här ska vara slutet. Slutet på något som skulle vara förevigt. Vill gå den vägen med dig, men som ett gammalt par som levt lyckliga i alla sina dagar.

Vill inte, Vill inte..

Sjuk, hoppas inte..

Skolan har börjat och schemat är bra, slappt som fan. Men ändå, så jävla mycket man måste göra nu sista året. Men projektarbete och allting. Man måste ligga i hela tiden. Sen nu är det de värsta, jag börjar bli sjuk. Har feber och är förkyld. Jättekul, eller så inte. Kan inte bli sjuk nu, måste gå till skolan hur sjuk jag än är för jag kan inte missa nått för då kommer man efter direkt. Och jag har lite saker kvar ifrån andra året jag lär göra i ett ämne så det lär jag komma ikapp med. Så skönt att jag bestämmt mig att jag ska göra alla uppgifter direkt när när man får dom och lämna in i tid. Så om jag blir sjuk nu kommer jag komma efter. RÄDD.

Aja, jag orkar inte tänka på att bli sjuk nu för då blir jag väl jättesjuk eller något.

Förutom det så har helgen varit bra. Har varit hos Malin H, inte umgåtts med henne på hur länge som helst. Säkert ett år eller mer. Vi har bakat kladdkaka, kollat på Big Brother 2003 och umgåtts. Träffade Toffe igår också hemma hos henne, han var där och hjälpta Crille med att bygga datorer. Imorgon blir det att städa och käka alvedon så febern går ner.

Sovtajm snart. bye