Jag vet inte vad som är verklighet eller vad som är dröm längre.
I mina drömmar går jag och lägger mig och sover hos min kille, vaknar upp där och vi kollar på film och allt.
Sen rätt som det är vaknar jag upp i min säng. Då är det så verkligt att jag tror att jag varit där.
Gör slut med min pojkvän för att jag tror att han ljuger och är helt knäpp som säger att jag inte varit där när jag säger att jag var hos han för t ex två veckor sedan.
Men i själv verket är det han som har rätt och det är jag som bara drömt det. :/
Vart ska jag ta vägen? Mina drömmar tar över mig..
Jag drömmer om saker som sen händer mina närstående också..

Har mina drömmar nån påverkan här i livet?
Vilka är ni som gör så jag drömmer sånt här, vill ni mig nått? Eller är det bara jag?! Mig det är fel på.......

.....Låt mig aldrig mer drömma!!

Nerbränd!

Alla dessa år vi haft i den varma lilla byggnad nu nerbränd.
Midsommarafton 2007 är då det händer mycket, mycket alkohol dricks, mycket folk som slår sönder saker, misshandlar och våldtar människor. Folk som bränner ner saker, byggnader, hus. Piromaner dom är.
Precis som det hände här i lilla Hofors på Midsommarnattens sista timmar.

(Taget med mobil, därför är den suddig)

Jag ska berätta om den byggnad jag och min kompis har suttit i när det regnar, suttit i när det har varit så kallt ute att fingrarna frysit till is, fötterna har blivit blå och bortomnade.
Då den lilla byggnaden har värmt vårt blod och gett oss ett ställe att vara på tills man tinat upp kroppen så man klarar av att gå hem. Där har vi suttit och ätit våra kebabrullar och pizzor, kastat pommes frites på väggarna och skrattat.
Där vi har gått in när det mörknat på sommarkvällarna när vi behöver värme och slippa myggorna som flockas omkring oss.

Den byggnad har inte bara varit till för mig och min kompis utan folk i hela Sverige som åkt igenom Hofors, dom kanske har stannat och ska fika och behövt gått in där. Dom kanske har behövt gjort sina behov i de lilla rummet.

Jag kommer ihåg när det hade varit sista april för nått år sedan när jag och min kompis hade varit och träffat nytt folk och haft kul i ett ställe som inte ligger så långt ifrån Hofors.
Dagen efter sista april skulle vi käka utemat och vi gick självklart ner till vårat lilla ställe för att äta, så blir vi innelåsta. Det var en av dom varmaste dagarna på den sommaren.
Vi kännde hur svetten började rinna i våra pannor och vi viste inte hur vi skulle göra för att få upp dörren. Vi klädde av oss mer och mer och försökte med allt för att få upp dörren så vi kunde ta oss ut och andas. Luften började ta slut och det vi hade kvar att som var drickbart. Då kom vi på att vi hade kvar alkohol sen dagen före så vi började dricka och dricka, i den värmen så vart man ganska kanon direkt.
Till slut fick vi tag på våra kompisar som fick komma ner till vårt ställe och stoppa i en peng så dom kunde få upp dörren, där ramlar vi ut. Fulla och behov av en dusch.
Det var massa folk i parken och det var nästan den sista gången vi var in där.
Okej, i vintras har vi suttit där inne några gånger också.

Vet ni vad jag pratar om? Den saken som nu är nerbränd.
Jo, vår kära toalett i Hagaparken i Hofors.

3 sjuka saker om dig.

3 Sjuka saker om dig själv..

• När jag äter sitter jag alltid och smådansar (gungar fram och tillbaka t ex), det har jag gjort ända sen jag var litet barn.
• Mitt hår har alltid varit mitt allt, utan mitt hår kan jag inte leva. Så mycket det varit med om förstår nog ingen hur DET fortf. kan leva.
• Piercingar och tatueringar kan man inte ha för mycket av. Tröttnar aldrig på det, skulle kunna ha hela kroppen full av både piercingar och tatueringar.

Caroliné, jag vill veta 3 sjuka saker om dig.. NU!

Lögner och hat i samhället..

Att alla är olika här i världen är bara bra.
Men när orkar folk sätta gränser hur långt dom vill gå här i samhället? Det är en annan fråga, den ställer jag mig var och varannan dag.
Att folk tar sig tid att försöka sabba förhållanden och vänskaper förstår jag mig inte på.
När ska alla den svartsjuka, våld och hat försvinna? Vi vet att den aldrig kommer försvinna, för hur skulle livet se ut då?
Inga krig, Inga brott, Inge misshandel, våldtäckter, otrohet. Människorna som gör som dom gör måste må dåligt. Det är dom det är fel på. Är det bara jag som är trött på hur folk beter sig, att dom inte har respekt för andra. Att dom inte kan låta folk leva sitt liv och leva sitt egna liv.Vart kommer världen ta vägen om alla ska fortsätta såhär?

Jag tänker inte sitta här och ta massa skit från folk som bara är ute efter att sabbotera bland oss i samhället. Jag och ni vet själv vad som är sanningen. Så det är det jag kommer gå efter nu. Vad man själv vet som är sant eller en lögn. Sen skiter man i var folket i samhället snackar om.



LEV FÖRFAN!!

Lista..

Ditt fullständiga namn:
Sandra Maria Korscheck.
Var föddes du:
Gävle BB 1989.
Hårfärg:
Mörkbunt (föddes med). Nu svart (dreads).
Längd:
178cm.
Din första kärlek:
Tomas Vidergren.
Din nuvarande kärlek:
Viktor Sandin.
Vad är ditt största barndoms minne:
Svårt att välja, men häftigast var första gången jag åkte flygplan till Teneriffa.
Vart är du uppvuxen:
I den lilla hålan Hofors, Gävleborgs län.
Vem var din största förebild som barn:
Nordman och Spice Girls.
När fick du din första kyss/av vem:
Av Tomas 2003.
Vad får dig att bli riktigt arg:
Djurplågeri, Krig i världen, Människor som sviker, Lögnare.
Vad gör du om ett år:
Om ett år nu har jag tagit studenten och har flyttat till Örebro för att läsa till piercare för så småning om öppna en egen studio.
Vad gör du på fredag kl. 19.00?:
Sitter nog och grillar och dukar långbord med massa roliga folk på Gräsö och firar midsommar.





Jag utmanar Caroliné!